Someday I will go to Italy

Fick en snilleblixt nyss och kom på att jag laddat upp bilden i för litet format så jag fixade detta direkt. När jag hade gjort det gick jag igenom de senaste kommentarerna och såg att Mimi precis gett mig samma tips. Attans, nu kommer ingen tro att jag kommit på det själv.

Men det gör inget. Tack snälla för alla som lade tid på att hjälpa mig!

Ok, jag är världens sämsta person att hålla hemligheter. Eller i alla fall överraskningar. Här planerar Simon och jag i smyg att skippa flytt till Göteborg och istället söka jobb direkt i min gamla hemstad Halmstad där mina närmaste vänner fortfarande bor kvar. Planen var att när allt var klart med jobb och flyttdatum att jag skulle skriva ett inlägg i denna blogg, som ingen av dem ännu har sett och sedan skicka en länk till dem. Fatta vilken sjuk överraskning det hade blivit!

Men ikke då. Jag kan inte hålla min stora mun tyst och har nu sagt det till båda av mina bästa vänner. Men who cares.

Snart är vi enade igen, mina vänner!

Jag, Emma, Annlaj



Annelie blev sjukt nöjd att denna bilden togs innan hon hann slänga av sig benvärmarna haha

Nu har jag knepat och knåpat fram en bra header som jag är nöjd med. Där har vi bloggens namn, där finns en bild på mig samt en resväska som symboliserar att jag någongång ska till Italien. Yadayadayada...





Men hux flux ska den bli minimal. Hur fjuttig är den inte. I mitt program jag använde var den enorm. Sedan sparade jag den som .jpg och laddade upp den i mina bilder. Vart gjorde jag felet?


Tips?

Sitter idag och täcker receptionen på företaget från 11.00 till 12.30 medans den ordinarie receptionisten är på möte och sen lunch. På detta företag har jag lärt mig 4 olika tjänster samt under ett par veckor även varit ställföreträdande chef. Det har mest varit att ta emot och hantera inkommande samtal och mail från kunder samt göra administrativa uppgifter som vi har fått in från andra avdelningar. Det har varit grymt kul, mycket att lära sig samt haft de bästa arbetskamraterna. Då jag är intresserad av grafisk design har jag även fått möjlighet till att uppdatera brev som ska skickas ut samt göra handböcker för de olika tjänsterna via vårt intranät. 

Vad jag vill säga med detta är egentligen endast för att prata bort att jag och Simon inte sökte 20 jobb var i Halmstad under helgen. Simon sökte tre och jag sökte nada. Jag kan bara säga hoppsan. Kanske har jag tappat min gnista. Kanske är jag inte längre den som jobabr hårdast och kämpar in i det sista. Kanske kommer jag bli långtidsarbetslös och tappa självförtroendet.

Det vore hemskt.

 

Så nu sitter jag och pular på mitt CV. Kändes väldigt bra att jag la extra tid på att censurera det endast för att kunna ladda upp det här för att ingen ska kunna läsa vilka fuckade grejer jag skriver. Eller ok ett smakprov kan jag bjuda på:

"Mitt namn är Pernilla och jag älskar layout och formgivning. När familjen köpte vår första dator satt jag framför den i timtal. Inte för att spela Harpan som en vanlig unge utan för att lära mig Word och Excel. Jag formgav ett amatörmässigt häfta om alla avsnitten i tv-serien Vänner, gjorde gratulationskort samt uppfann "Stagnebo-bladet" - ett nyhetsbrev om min familj. Inget av det blev dessvärre en succé och kom inte ens utanför väggarna på vår villa, men jag hade hittat mitt intresse."

 

Hur seriös låter jag inte haha!

Åhh jag berättade idag för min bästa vän att jag och Simon inom en snar framtid kommer att lämna Stockholm och flytta tillbaka till Halmstad. Detta har hon tjatat om att vi ska göra ända sedan jag flyttade hit för två år sedan. Ska bli så skönt att bo i en stad igen där man känner folk. TÄNK DIG att gå på stan helt upp och ner, tänka på ingenting, vara på väg ingenstans och HELT PLÖTSLIGT springa på någon man känner. Snacka ett tag, kanske ta en fika, gå och träna, köra en spontan utekväll. Det var sjukt länge sedan.

Här i Stockholm känner jag inte fler än jag kan räkna på min ena hand. Vi kände fler tidigare när jag flyttade upp med en killkompis, men helt plötsligt tröttnade folk på den stora storstaden och de flyttade hem till landet en och en. Även de jag kände som bott här hela sitt liv sökte skola i mindre städer och flyttade dit. Visst man kan träffa nya människor men de har inte riktigt det lilla extra.

När jag bodde i Halmstad träffades jag och Annelie nästan varje dag. Vi åkte och shoppade, vi raggade dudes, vi gick ut och dansade varje helg. Sjukt kul var det. Sedan kunde vi prata om ALLT. Precis som man ska kunna göra. Nu på senare tid känns det som att vi har glidit ifrån varandra. Det är svårt att hålla kontakten de gånger jag inte är och hälsar på i Halmstad. Jag har mitt liv här och hon har sitt liv hos sig. Aldrig att man har någon tid att ringa, och om man skulle ringa, vad skulle man snacka om? Jag vill inte ha det såhär längre och jag är sjukt överlycklig att vi snart kommer att bo mycket närmare varandra igen.


Nej, vi gick självklart inte ut med de frisyrerna!

Vickningschips? Vad faan är vickning? Jag har hela mitt liv varit bergsäker på att de hette Vikingchips. Spelar dock ingen roll. De smakar ändå skit.

Idag är dagen då alla vi nobody-bloggare inte har ett liv och inte är inbjudna till Blogg-awards. Har faktiskt inte så stor koll på det mer än att jag hoppas att www.fokis.se får sitt blogg-pris. Jag läser många bloggar men det är hennes som jag följer regelbundet.



Jag och Simon kommer idag att åka till gallerian för att inhandla grejer till vintern. Jag behöver en varm jacka och ett par nya snygga skor. Hoppas på tur då.

I helgen ska jag och Simon söka minst 20 jobb var. Kommer vi klara det? OM vi kommer klara det! Vi kommer söka 30, 70 kanske till och med 100 jobb i den nya stad där vi ska bo för att vi helt enkelt är grymma. Eller nja jag är grym. Jag har gymnasieutbildning i Grafisk Design och älskar att designa CV åt folk. Tänkte lägga in mitt nuvarande cv här imorgon. Ska bara fixa till bilden och rubrikerna.


Kommer sakna Stockholm den dag då vi verkligen flyttar härifrån, men jag vet att vi någon gång kommer att flytta tillbaka. Inte kan jag stanna hur länge som helst på en plats. Inte då.



Nu ska jag ställa mig i en iskall dusch (det är något fel på varmvattenberedaren) och sedan hoppa i säng.

Jaiks! Jag börjar visst få en liten kulmage nu när jag tog långsommarledigt från morgon-situpsen. Det är ju trots allt september och dags att börja jobba på Beach 2011 Haha!

Här har ni mina snyggingar förutom Simon. De är tjusiga slöjstjärtar vid namn Agnes och Isak. De bor jämte Colosseum och en romersk hjälm. Jag har valt den förstnämnda byggnaden på grund av min Italien-fascination och Simon har valt hjälmen pga grund av sin passion för historia.

Det är kul med fiskar då de faktiskt har sina egna personligheter. Agnes brukar alltid sova på botten framför Colosseum medan Isak ligger precis ovanför henne, ett par centimeter upp mot ytan. Knas.

Hur kan det vara så att vid minsta lilla fjuttiga regnskur så regnar det alltid in på sätena i bussen. Hur dåligt byggda är bussarna egentligen? Och hur många säten har man inte stött på som har varit lösa eller rent ut av legat på golvet jämte? Det borde vara livsfarligt att åka buss i dessa förhållanden. Skärpning SL!

..utan att ha ett annat jobb på gång så är det stora beslut som måste fattas. Jag och Simon har under ett halvår haft planer att flytta från Stockholm till Göteborg. Dels för att vi älskar staden och dels för att det ligger närmare Halmstad där vänner och familj bor. Kruxet med denna plan är att jag och Simon ska hitta nya jobb ungefär samtidigt som vi finner en ny urtjusig lägenhet som är billig och ligger relativt centralt i Göteborg. Chansen för att detta ska gå smärtfritt är väl ynka 5% så vi har valt att Simon först ska finna ett jobb i Göteborg då han inte vill flytta arbetslös. När han har fått jobb så skulle jag säga upp mig från mitt nuvarnade jobb då jag känner att jag har lättare att få jobbi och med min erfarenhet i mitt yrke. Då kunde vi även börja söka lägenhet.

Problem 1. Jag sa upp mig från mitt jobb innan Simon fått något jobb i Göteborg. Detta leder till att jag om tre veckor är arbetslös om jag inte hittar något annat så länge. Anledningen att jag sa upp mig från mitt jobb var att det blev kaosartat på kontoret, flera sjukanmälde sig på grund av stress och jag fick en stor del av ansvaret att leverera något som jag inte hade fått en ordentlig utbildning på. Detta och det faktum att jag var otroligt trött på de andra arbetsuppgifterna gjorde att jag mådde dåligt och sa upp mig för att jag aldrig mer vill känna den känslan.



Men men HAPPY THOUGHTS!

Bild från Kanal5.se

Vad går det, runt 5 olika serier nu på tv om några fruar? Vi har de gamla Hollywoodfruarna på svenska, norska och danska samt de nya New York-fruarna. Just nu går Skånefruar på Kanal 5 och jag är som vanligt lika klistrad framför tv:n. Tummen upp!

Ok, nu kom glaskillarna och hämtade hela det stora fönstret samt balkongdörren. Sedan sa han att de kommer tillbaka om ett par timmar. Helt plötsligt sitter jag i en kall blåsig lägenhet utan fönster i vardagsrummet och försöker kolla på The Voice på Kanal 5. Hör inte ett skit på grund av trafiken som nu hörs ännu tydligare utanför.

Och jag som skulle varit vid jobbet lite efter klockan 8.00 idag...

...eller endast resultatet av att någon kastat sten i två av våra fönster. Se tidigare inlägg här. Sitter nu och väntar på självaste glasmästaren som nu efter en vecka ska byta ut dem.



En av bovarna i dramat. Personen ville inte vara med i min blogg, inte heller visa sig för oss så att vi kan få ersättning.

I helgen var jag och Simon på vift i den lilla staden på landet: Göteborg. Vi kom fram lite innan klockan 13.00 på fredagen och sa "-Helluu" till Simons syster som arbetar på Gina Tricot. Vi gick tillbaka till Nordstan för att shoppa i väntan på att hon skulle sluta jobbet. Jag köpte ett par nya svarta skinnhandskar med rosett på för 300 spänn givetvis av samma modell jag hade förra året, men som jag klantigt tappade bort under de 4 metrarna jag hade att gå från mina föräldrars hus till bilen. Sedan var det bara 6 timmar kvar att fördriva i en shoppingstad när man plötsligt mindes att man sagt upp sig från jobbet tisdagen innan och förmodligen inte kommer få lön på ett tag, så det fick bli att sitta och vänta och undvika att somna jämte något främmande drägg.

Vi fick då syn på ett Pariserhjul precis utanför gallerian som vi turistigt nog var tvungna att testa på.



I vagnen fick man inte

1. Stå coolt
2. Köra sten-sax-påse
3. Slå klackarna i taket




Så vi skötte oss exemplariskt och körde sten-sax-påse i tanken. Men bara i tanken. När färden var slut så väntade vi lite till och till slut var det bara fem timmar kvar tills Simons syster slutade sitt jobb. Härligt.

Till slut när klockan var efter 19.00 så for vi och åt fin parmiddag på en thairestaurang. Jag gillar verkligen Göteborg och jag hoppas verkligen att vår plan kommer att fungera.

Nu får det räcka. Jag har använt denna kjol tre gånger sedan jag köpte den och varje gång har det spöregnat på mig så att jag har fått gå med blöta kläder resten av dagen. Bort med exorcisten i dig!!!

Nu blir det en weekend till Göteborg i helgen, med kräftskiva, citylooking och fina middagar. Ingen dator får äran att hänga med dessvärre.

Usch hur kan folk?! Vad vill de? Vi känner inte många i Stockholm då vi bara bott här i två år och vi har vad jag vet definitvt inga fiender.

Förra veckan kom vi hem till nedan trasiga fönster. Ungjävlar, tänkte vi. Men då det endast var ytterrutan som gick sönder meddelade vi bara händelsen via mail till hyresvärden (som förresten ännu inte har svarat!).



Idag när jag satt fridfullt hemma i soffan och väntade på att min pojkvän skulle komma hem från jobbet så hörde jag helt plötsligt ett högt KRASH! och jag märker att någon kastat ännu en sten genom vår ruta, denna gång genom balkongfönstret. Jag blir helt chockad och vet inte vart jag ska ta vägen. Känns som att de är ute efter en och att de närsomhelst kasta ännu en sten. Aktar jag mig inte då från fönstret så kan jag få den i huvudet. Skärrad slår jag numret till Polisen och får reda på att jag är nummer 50 i kö. Jag lägger på och ringer upp pojkvännen som försöker lugna ner mig med att han är hemma om en halvtimme. När vi lagt på ringer jag upp Polisen igen och ställer mig i kö. Nu vart jag nummer 55.

Jag vet att polisen inte direkt kan göra något åt detta men man blir ändå nyfiken på varför de kastar sten? Varför krossa endast våra fönster och ingen av våra grannars? Och sist men inte minst, siktade de även denna gång på det första fönstret för att slå sönder det och träffade balkongfönstret istället? Sorgliga jävlar i vilket fall.