Huligans!
Usch hur kan folk?! Vad vill de? Vi känner inte många i Stockholm då vi bara bott här i två år och vi har vad jag vet definitvt inga fiender.
Förra veckan kom vi hem till nedan trasiga fönster. Ungjävlar, tänkte vi. Men då det endast var ytterrutan som gick sönder meddelade vi bara händelsen via mail till hyresvärden (som förresten ännu inte har svarat!).
Idag när jag satt fridfullt hemma i soffan och väntade på att min pojkvän skulle komma hem från jobbet så hörde jag helt plötsligt ett högt KRASH! och jag märker att någon kastat ännu en sten genom vår ruta, denna gång genom balkongfönstret. Jag blir helt chockad och vet inte vart jag ska ta vägen. Känns som att de är ute efter en och att de närsomhelst kasta ännu en sten. Aktar jag mig inte då från fönstret så kan jag få den i huvudet. Skärrad slår jag numret till Polisen och får reda på att jag är nummer 50 i kö. Jag lägger på och ringer upp pojkvännen som försöker lugna ner mig med att han är hemma om en halvtimme. När vi lagt på ringer jag upp Polisen igen och ställer mig i kö. Nu vart jag nummer 55.
Jag vet att polisen inte direkt kan göra något åt detta men man blir ändå nyfiken på varför de kastar sten? Varför krossa endast våra fönster och ingen av våra grannars? Och sist men inte minst, siktade de även denna gång på det första fönstret för att slå sönder det och träffade balkongfönstret istället? Sorgliga jävlar i vilket fall.
Förra veckan kom vi hem till nedan trasiga fönster. Ungjävlar, tänkte vi. Men då det endast var ytterrutan som gick sönder meddelade vi bara händelsen via mail till hyresvärden (som förresten ännu inte har svarat!).
Idag när jag satt fridfullt hemma i soffan och väntade på att min pojkvän skulle komma hem från jobbet så hörde jag helt plötsligt ett högt KRASH! och jag märker att någon kastat ännu en sten genom vår ruta, denna gång genom balkongfönstret. Jag blir helt chockad och vet inte vart jag ska ta vägen. Känns som att de är ute efter en och att de närsomhelst kasta ännu en sten. Aktar jag mig inte då från fönstret så kan jag få den i huvudet. Skärrad slår jag numret till Polisen och får reda på att jag är nummer 50 i kö. Jag lägger på och ringer upp pojkvännen som försöker lugna ner mig med att han är hemma om en halvtimme. När vi lagt på ringer jag upp Polisen igen och ställer mig i kö. Nu vart jag nummer 55.
Jag vet att polisen inte direkt kan göra något åt detta men man blir ändå nyfiken på varför de kastar sten? Varför krossa endast våra fönster och ingen av våra grannars? Och sist men inte minst, siktade de även denna gång på det första fönstret för att slå sönder det och träffade balkongfönstret istället? Sorgliga jävlar i vilket fall.
Kommentarer
Trackback
