Someday I will go to Italy

Åhh jag berättade idag för min bästa vän att jag och Simon inom en snar framtid kommer att lämna Stockholm och flytta tillbaka till Halmstad. Detta har hon tjatat om att vi ska göra ända sedan jag flyttade hit för två år sedan. Ska bli så skönt att bo i en stad igen där man känner folk. TÄNK DIG att gå på stan helt upp och ner, tänka på ingenting, vara på väg ingenstans och HELT PLÖTSLIGT springa på någon man känner. Snacka ett tag, kanske ta en fika, gå och träna, köra en spontan utekväll. Det var sjukt länge sedan.

Här i Stockholm känner jag inte fler än jag kan räkna på min ena hand. Vi kände fler tidigare när jag flyttade upp med en killkompis, men helt plötsligt tröttnade folk på den stora storstaden och de flyttade hem till landet en och en. Även de jag kände som bott här hela sitt liv sökte skola i mindre städer och flyttade dit. Visst man kan träffa nya människor men de har inte riktigt det lilla extra.

När jag bodde i Halmstad träffades jag och Annelie nästan varje dag. Vi åkte och shoppade, vi raggade dudes, vi gick ut och dansade varje helg. Sjukt kul var det. Sedan kunde vi prata om ALLT. Precis som man ska kunna göra. Nu på senare tid känns det som att vi har glidit ifrån varandra. Det är svårt att hålla kontakten de gånger jag inte är och hälsar på i Halmstad. Jag har mitt liv här och hon har sitt liv hos sig. Aldrig att man har någon tid att ringa, och om man skulle ringa, vad skulle man snacka om? Jag vill inte ha det såhär längre och jag är sjukt överlycklig att vi snart kommer att bo mycket närmare varandra igen.


Nej, vi gick självklart inte ut med de frisyrerna!